Hade lite tid över så jag satte mig och pysslade med det, bara för skojs skull Det var riktigt roligt faktiskt, även om det tar sin lilla tid i anspråk.

Nu ligger i alla fall första kapitlet från den nya, omarbetade versionen av Själens minnen uppe! Ni som läst den tidigare versionen får gärna gå in på följande länk och jämföra texten och säga vad ni tycker

http://kapitel1.se/angelika-vaala-ewenson/sjalens-minnen

I övrigt finns nästan hela manuset utskrivet på papper nu. Jag har fått göra vissa ändringar i texten så några sidor måste jag skriva ut på nytt och sedan har jag också ordlistan att kämpa med. Men när allt det är klart ska jag ta och skicka iväg manuset till ett förlag igen.

Som jag redan nämnt i tidigare inlägg, så har jag inte särskilt bråttom. Nu ägnar jag mycket av min tid åt att söka jobb, vilket har prio 1, men vid tid över mår jag bäst av att skriva och då är det just Själens minnen jag ägnar mig åt!

Ha det gott!

Just det att hon uppfattar sig som annorlunda, men inte riktigt vet om det är bra eller dåligt, och sedan att hon väljer skogen som tillflyktsort vilket är ett självklart val för mig när jag har det svårt.

Det här är en bok för yngre tonåringar, men den kanske även passar vuxna med nyblivna tonåringar omkring sig

På Adlibris börjar beskrivningen, som jag mest kan relatera till, av boken så här:

Irma funderar mycket. På så sätt känner hon sig lite annorlunda än alla andra. Hon tänker inte så mycket på smink, kläder och killar. Hon tänkter på andra saker, som hon tycker är viktigare. Hennes bästis Hanna är inte lika allvarlig, men de funkar bra ihop. Och det är tur, eftersom de egentligen bara har varandra. De tillhör inte gänget med tuffa tjejer, de som gör allt “rätt”.

Läste idag hos Johan Lindback att ordet plötsligt är ett ord som bör undvikas av författare. Vilket jag inte hade en aning om, jag bryr mig sällan om officiella skrivregler så länge meningarna ändå flyter på fint.

Efter lite tankearbete under dagen har jag dock förstått varför det ordet skrämmer bort läsare. Plötsligt skrivs ofta när vi ännu är ganska oerfarna och inte har utvecklats inom skrivkonsten så mycket. Jag kan säga detta för att jag tänker på gamla manus jag skrivit där det ordet är väldigt vanligt förekommande – ordet är inte lika vanligt i de texter jag skriver idag, märkte jag nu.

“Plötsligt slog dörren igen!” kan ganska lätt ändras till “Hon hoppade skrämt till när dörren slog igen bakom henne …” Det blir lite mer innehåll, fler detaljer och så vidare om vi utmanar oss själva att tänka ett steg längre och ta oss förbi det ordet.

Som ni ser här ovan, så har jag i manuset Kias krig ändå använt ordet 139 gånger, men när jag tänker tillbaka på de korrekturläsningar jag har haft av det här manuset, så inser jag att det hade kunnat finnas betydligt fler. Jag har rensat bort många plötsligt utan att tänka närmare på det, för att meningarna då flutit på bättre och inte känts lika … naiva. Så nu tänker jag ta mig en närmare titt på det här, helt medveten om ordet, och se om Johan Lindback har rätt i att det faktiskt inte behövs. Jag tror redan nu att han har helt rätt!

PS. Det tog i rätt rejält att också kika på Själens minnen, eftersom jag redan har skrivit ut det manuset (efter att ha velat länge och väl om jag skulle göra det i höstas) och verkligen inte vill ändra något mer där igen, men plågsamt medveten om att jag torterar mig själv kollade jag ändå efter att ha skrivit klart detta inlägg.
Domen: 228 plötsligt av 137 073 ord! Åh, nej! Nu är skadan redan skedd, jag vet att jag kommer ändra …

Den här hittade jag hos http://www.mimmimarie.blogspot.com/

Senast lästa: Harry Potter and the Philosopher’s Stone av J. K. Rowling. Första gången jag läst den på engelska, faktiskt.
Senast köpta bok: The Triumph of the Moon av Ronald Hutton, hittade den på Bokbörsen för 50 kr.
Senast lånade bok: Septimus Heap, Bok Tre: Alkemisten av Angie Sage.
Senast fådda bok: Bläckhjärta av Cornelia Funke, som jag fick av min makes syster när jag fyllde år i höstas.
Favoritbokhandel: Akademibokhandeln, de har bra ordning i affären i den här stan i alla fall (Karlstad).
Favoritbibliotek: Det jag tyckt bäst om hittills är huvudbiblioteket i Linköping tack vare sitt enorma utbud (det var dock lite för öppet för min smak). Jag gillar mitt nuvarande huvudbibliotek i Karlstad ganska bra också, även om det lämnar en del att önska så är det mysigt och det har den bästa barnavdelningen jag stött på! Men det är klart, mitt första bibliotek i Ludvika är svårslaget, av nostalgiskäl, men nu har de förstås flyttat in i ny byggnad så det är inte samma sak längre …
Antal lånekort: Fyra stycken, ett för varje stad jag bott i (vet inte varför jag inte kan slänga dem).
Använder som bokmärke: Det som finns till hands Gör även egna bokmärken när jag känner för att pyssla.
Favoritfärg på bok: Det har jag aldrig tänkt på. Men mörka och kanske lite murriga färger är mysiga, ger en känsla av böcker från förr.
Favoritmat/snack vid läsning: Jag är lite kluven till att äta när jag läser, kan ju kladda ner boken. Men jag har svårt att hålla mig borta från choklad, så mina favoritböcker innehåller nog en del chokladfingeravtryck, är jag rädd …
Favoritdryck vid läsning: Te, minst kladdigt om jag skulle spilla.
Favoritställe att läsa på: Uppkrupen i soffan under en filt och med minst en katt till sällskap.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Antar att det betyder vilken sida jag är på i pågående bok? Öh, jag läser just nu fyra böcker, så; Svärdet och Spiran av Ken Follett, s. 491; The Triumph of the Moon av Ronald Hutton, s. 32; Alchemy & Mysticism av Alexander Roob, s. 17; Känslans intelligens av Daniel Goleman, s. 43 (fast denna har jag läst en gång tidigare).
Den här boken köper jag till en förälder: Till min mamma skulle det väl bli en trädgårdsbok eller en bok om katter, till min pappa nånting om foto och till min styvpappa en bok om gamla telefoner och kameror.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Vilken bok som helst som handlar om konst.
Den här boken köper jag till en partner: Till min speciella partner skulle en bok om kodmallar eller statistik nog gå hem
Favoritgenre: Fantasy och även lite science-fiction, men där är jag mer kräsen Annars läser jag i princip vad som helst.
Favoritformat: Inbundet!
Författarfavorit: Tror inte direkt att jag har någon, Terry Pratchett kanske, om jag behöver få mig ett gott skratt.
Den tjockaste bok jag läst: Det skulle väl kanske vara Härskarringen av J. R. R. Tolkien med sina 1222 sidor. Men det är ju egentligen tre böcker som i denna volym blev sammanslagna, så det kanske inte räknas.
I så fall är det nog Sjöfararna av Diana Gabaldon, med sina 1043 sidor.
Den tunnaste bok jag läst: Om jag räknar bort barnböcker … Fossil, stenar och mineraler av Chris Pellant, 31 sidor.
Favoritljud när du läser: Helst tystnad, men lugn musik på låg volym funkar också.
Favorittidning: Jag läser inte tidningar.
Prenumererar på: Ingenting.
Favoritbokblogg: Det har jag ingen, eftersom jag inte direkt följer bokbloggar (ironiskt nog). Jag har dock länkat till några bloggar längst ner på sidan som jag återkommer till då och då, vilka jag varmt rekommenderar.
Mitt bästa bokminne: Är nog när jag fick mitt första bokklubbsmedlemsskap. Fick det i present av mamma när jag var 11-12 år eller så, hos en bokklubb kallad Läslusen (finns inte kvar längre). I många år därefter (efter överenskommelse) fick jag därmed böcker varje månad istället för min månadspeng, då jag värderade böckerna mycket, mycket mer!
Senaste bokfyndet: Ja, det är väl Ronald Huttons bok som jag nämnde här ovan.
Bokgenre som jag undviker: Deckare och Harlequin, även om det ibland slinker ner en och annan deckare frivilligt, så läses sliskiga kioskromaner med kärlekstema endast under tvång.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Lägger upp på Bokbörsen eller ger bort till familj och vänner.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Skriver upp varje bok i en boklista, uppdelad efter årtal. Mina första boklistor (från 2001-) skrevs upp på måfå i olika anteckningsblock, numera finns samtliga listor upplagda på min dator. Mest gör jag detta för att jag tycker det är roligt att jämföra hur många eller få böcker jag läst från år till år
Så här sorterar jag min bokhylla: Det är lite olika. Jag får små besatta ryck då och då, eller flera gånger om året faktiskt, då jag bara känner att jag måste sortera mina böcker! Kanske för att böckerna är det enda i hemmet jag faktiskt kan möblera om med utan att maken min blir knäpp på mig Tröttnar fort om det ser likadant ut för länge. Just nu är det någorlunda efter genre, med mina favoritböcker längst upp där inte min son kan få tag i dem!
Nästa bok jag ska läsa: Hoppas det blir bok nr 4 i serien om Septimus Heap av Angie Sage. Sist jag tänkte låna den på bibblan, var den utlånad.

Bloggen har fått genomgå något av en makeover, och jag hoppas att den funkar lika väl för er läsare som den gör för mig nu Jag har gått igenom gamla inlägg och rensat, snyggat upp och lagt till och tagit bort kategorier och etiketter. Det enda som ännu inte är helt i ordning än, är bilderna i inläggen. Jag har sett att många bilder helt enkelt försvunnit, så jag behöver lite tid att söka rätt på dessa i min hårddisk och lägga upp dem på nytt. Men det tar jag som det kommer.

*

Jag har väl på sistone haft något av en identitetskris. Det började redan i höstas med detaljer jag inte tänker uttråka er med
Nu känner jag att jag börjar komma på fötter igen, jag börjar bli klar över vad det är jag vill både med livet i stort och skrivandet i synnerhet.

Det jag har grunnat över är väl bland annat varför jag skriver. Det enkla svaret är i mitt fall att det är något jag alltid har gjort och det är det enda jag tror om mig att jag kan.
Men tänk om jag bara har satsat på skribentens liv av det enda skälet? Tänk om det finns annat i livet jag skulle lyckas bättre med? Som jag skulle bli gladare av att göra? Det finns säkert många färdigheter och annat i livet som jag skulle kunna lära mig bara jag satsar på det, men som kanske inte alls har med litteratur att göra!

De senaste dagarna har jag kommit till en del insikter, som resulterat i beslutet att göra en kompromiss.
Jag vet varför jag skriver. Jag kan ge ett betydligt mer komplicerat och ärligt svar än det enkla här ovan, men jag ska inte bara svamla på här så jag håller mig kort:

Jag skriver för att jag mår bra av det. Jag har alltid varit en teoretisk, skrivande och läsande människa. Det är så jag hanterat de flesta av mina tidigare problem. Jag har försökt läsa mig till lösningar och jag kan inte minnas alla listor jag gjort upp i mina dagböcker för att försöka kategorisera mina egna tankar och känslor för att komma till insikt med hur just jag fungerar. Jag kommer förmodligen fortsätta försöka med det tillvägagångssättet så länge jag lever, för min hjärna envisas med att försöka hålla ordning på allt.

Det är mycket som ställts på ända i min tillvaro just nu, och hjärnan är inte alltid med på det, men jag har förstått att om det inte fungerar att göra på samma sätt om och om igen kanske det är dags att byta taktik

Jag skriver för att jag tycker det är roligt. Jag älskar alla delar med det! Från den första idén som trillar ner i skallen på mig, till uppbyggandet av ett nytt samhälle och konstruktionen av alla karaktärer till att smida en handling och komma på lösningen på en komplott. Det är en helt magisk känsla när ett äventyr jag skrivit länge på plötsligt bara får alla lösa trådar att stråla samman och det hela med ens löser sig!
Jag tycker till och med om korrekturläsningen, ett arbete som i alla fall jag ägnar mig åt en sisådär femtio tusen gånger. Jag tycker om mina karaktärer och jag tycker om att läsa om dem. Jag går på djupet med att lära känna dem och tar ofta efter deras åsikter och känslor (vilket ibland kan vara frustrerande för mig själv, eftersom jag då lätt tappar bort mitt eget jag tills jag är färdig med just den karaktären). Jag läser inte mina texter om och om igen för att njuta av hur duktig jag är, utan just för att läsa det jag helst vill läsa, vilket inte alltid hittas i redan existerande böcker. Jag njuter av vartenda steg på resan

Jag skriver som en slags självterapi. Privat diktar jag även lite, för att det är ett sätt för mig att få diffusa tankar och känslor på pränt. Jag följer inga versens regler utan skriver bara ner de ord som kommer till mig. Det är inget jag är duktig på och inget jag planerat att publicera någongång, men det hjälper när jag känner mig nere eller bara är … poetisk till sinnet
Jag har fört dagbok sedan åtta års ålder, där jag bara skriver om mig själv, vad jag tänker och känner just för stunden och vad som händer i vardagen. Jag har ett antal anteckningsböcker där jag bara rafsar ner idéer till höger och vänster. Många av dem blir det aldrig något av, men många av dem ger också mer inspiration vid senare tillfällen.

Jag mår andligen bättre av att skriva. Orden är för mig vad musik är för andra. Som sagt, jag känner helt enkelt inte till något annat som kan ge samma upplyftande känsla som när jag skriver!

Kompromissen är denna: Jag tänker göra allt jag kan för att utforska andra vägar att gå, just för att luska ut om jag har varit på fel spår hela tiden men för insnöad för att inse det. Det hela kanske slutar med att jag kommer tillbaka till där jag började, men jag har inga problem med det. Livet är ju trots allt till för att levas och jag tror jag kommer lära mig mycket på vägen som kan göra mig starkare och mer säker på mig själv, på mina beslut och på vad jag verkligen vill.
Jag gör inte detta ensam, jag har numera tillgång till en psykolog en gång i veckan som kan pusha mig! Och ja, jag är skiträdd och tror egentligen inte att jag kan klara av att faktiskt testa mina teorier i praktiken, men än är jag inte död!

Böcker och skrivande är nu en gång för alla en viktig del av mig och något som får mig att må bra. Jag hämtar min styrka bland annat ur just böcker och det är inte något jag tänker sluta med.

Det kommer dock inte bli några fler renodlade bokrecensioner här inne, mest för att jag inte hinner och dessutom känner jag att jag behöver läsa mer avslappnat framöver, utan tankar på vad jag ska skriva om boken.
Jag tycker det är väldigt roligt att recensera, det är en kul grej som jag inte inbillar mig att jag kan sluta helt och hållet med, så för att få utlopp för den delen av mig kommer ni kunna läsa recensioner skrivna av mig på Bookiecookiez (länk i menyfältet). Det kommer bara inte bli fullt så ofta och där begränsar jag mig till att endast recensera fantasy och science-fiction (eftersom det är flera bloggskribenter som skriver där inne, så upplever jag inte samma slags press där som inför en blogg enbart driven av mig själv).

På min egen blogg vill jag fokusera mer på de ämnen ni kan hitta under kategorierna i menyfältet

Jag vill gärna dela med mig av mina tankar om skrivkonsten för att jag minns vad jag själv har lärt av andra bloggare; de kan hjälpa en att finna styrka, nya idéer och likasinnade. Men jag tänker inte ta mitt eget författande på så blodigt allvar längre. Det har hämmat mig snarare än drivit mig vidare känner jag.
Först och främst skriver jag för min egen skull, av ovan nämnda skäl, och även om jag hoppas att jag en dag kommer sprida den glädje jag upplever till de människor som gillar samma typ av äventyr som jag själv gör, så bryr jag mig i nuläget inte ett dyft om ifall jag skulle “lyckas bli författare”! Nej, jag tar det som det kommer. Jag fortsätter skriva och drömma, gör mina försök att skicka till förlag när jag känner mig redo och har lust, men jag tänker inte bry mig om vad andra tycker längre, för jag skriver inte för någon annans skull.

Dessutom finns det även annat i livet jag bryr mig lika mycket om som att skriva, och dessa aspekter har jag dessvärre försummat i min jakt på framgång.

Framgång, berömmelse och pengar är inte värt det. Nej.